I förrgår var första dagen på mitt nya arbetsliv, det på kontoret. Det kan bäst illustreras vid ett kosläpp, för det var ungefär som en crackgalen kalv jag kände mig när jag fick åka tub till jobbet utan vagn och miljarder prylar - civilklädd och allt. Första "hur går det?"-sms:et skickade jag åtta minuter efter att jag gått. Fick sen några mms som bevis på att Malte inte låg i en förvaringsbox på T-centralen, vilket modershjärtat befarat så här i EM-tider. Dock har vi, inte helt oväntat i nämnda EM-tider, tydligen införskaffat en robotdammsugare som kom och mötte mig i hallen. Ikväll är väl min garderob ombyggd till ölkyl, antar jag.