Mamma går till jobbet. Det andra alltså.

Nedräkning pågår. 34 dagar till mammamuck och jag återgår till min (och Tessans) ordinarie arbetsplats. Jag tänker inte hymla om att det ska bli najs att försöka skapa sig lite balans och dryga ut samtalsämnena med något annat än utvecklingsfaser och träck. Trots att jag kommer att tänka på Malte precis_hela_tiden ska det också bli smått fantastiskt att få en hel, betald lunchtimme att äta sin mat på, till exempel. Jag kanske till och med kan få dricka varmt kaffe och fälla ned toalocket utan att riskera att klämma någons fingrar?

Men vad vet jag egentligen? Efter ett år på världens tuffaste ledarskapskurs är jag mer än rustad för motsatsen. Jag skulle inte röra en min om Jens plötsligt skrek sönder ett möte, eller om Anders började gråta när jag försvann runt ett hörn. Om Johan behöver äta och sova var tredje timme skulle jag hjälpa honom med det, utan tvekan. Krångliga kunder? Skicka dem till mig så ska jag klappa, lugna och avleda vilken stressad marknadschef som helst. Är det inte budgeten så är det tänderna, kommer jag förmodligen tänka.

Om 34 dagar alltså.