Här sitter jag är handsvettig av lycka eftersom projektet med att få Malte att sluta med sin nattvickning och börja sova mer sammanhållet ser ut att gå vägen. Eftersom jag älskar att ta ut segern i förskott kan vi ju redan nu säga att det lyckats tycker jag! Två nätter har gått. Den första skrek han i cirka en timme mellan 02 och 03 och körde sen en radda dramatiska protester i nån timme till. I natt tog hans batterier slut redan efter fem minuters vrålande, sen sov han till 06.30 (!). För oss som sällan sovit längre än till 05 är detta i klass med att landa på månen. Jag börjar hajja att det faktiskt kan vara så här också att ha barn. Återkommer naturligtvis med projektresultatet mot slutet av veckan. Tack för all pepp tidigare!