För såhär ligger det till: ni kanske inte tänker på det så, men vi är ofta så ruskigt nyfikna på vilka ni är som läser den här bloggen. Som kommer med kloka kommentarer och gör oss så glada med era peppande garv. Vi vet att ni är många, men när man sitter och knappar tangenter såhär bakom en skärm skulle det lika gärna kunna vara två personer som läser, varav en är min pappa, hehe. Ni vet ju långt mer om oss än tvärtom och vi läser alla kommentarer med största nyfikenhet och behållning. Som min före detta granne sa: jag vet hur Johan låter när han ligger i sängen (detta efter ett inlägg om orimligheten i hur mycket ljud och rörelse han kan framkalla genom att VÄNDA SIG OCH SIN KROPP I SÄNGEN) Vi önskar att vi hann svara på alla kommenterar, men det gör vi tyvärr inte. Men vi älskar att ni kommenterar och interagerar, inte sällan med varandra. När vi var på Barnmässan i helgen kom en tjej förbi och köpte en bok och först när hon presenterade sig som Mamma Bläckfisk ramlade poletten ner och våra blixtsnabba synapser i hjärnan la ihop ett och ett och vi förstod med ens vem denna finfina bloggläsare var. Så, nu bör ni på grund av skuldkänslor kopplade till denna oerhört obalanserade relation (bloggare vs bloggläsare) pallra er till Åhléns City imorrn kl 16.00, ta rulltrapporna upp till barnavdelningen, kliva fram till oss och bekänna era allra mörkaste hemligheter och köpa ett dussin ex av boken var och ställa er i pendeltågsgången på t-centralen, intill de beigeklädda damerna som delar ut? säljer? Vakttornet och ge bort era överflödiga ex till förbipasserande medmänniskor. Deal? Annars kan ni bara komma förbi och säga hej.