KASPER TVÅ ÅR! | Therese Krupa

Kan knappast själv fatta att jag skriver denna rubrik, men det är alltså helt sant att Kasper fyller två år idag.

HUR HÄNDE DET?

Denna 3:a i barnaskaran som egentligen inte var helt självklar. Efter att Morris kommit till jorden med ett jevvla buller och bång kändes ett trebarnsliv fjärran under lång tid.

Men sen, någonstans när Morris hade passerat tvåårsåldern kom det krypande. Inte nödvändigtvis i form av en urstark barnlängtan, mer som en pockande känsla av att inte vara riktigt klar. Igen - inte supertydligt i att vi ville ha fler barn, men alternativet att inte försöka få fler barn blev någonstans där mer främmande.

Och sen avlades det och det kissades plus och graviditet nummer 3 var minst 3 resor värre än de tidigare, det har jag till och med på pränt så det är inte läge för några skeva efterkonstruktioner nu. Förlossning nummer 3 har jag ju för tusan inte ens bloggat om men det borde jag ju verkligen göra när jag har skildrat såväl Miras som Morris förlossningar ( del 1 och del 2 ).

Hur som helst, den 17 september 2017 råmade jag ut Kasper på en tunn madrass på golvet i en förlossningssal på SÖS.

Och jag ska inte hymla en sekund om att det första året med Kasper var sinnessjukt krävande. Dels på grund av Kaspers kolik och extrema närhetsbehov, men även på grund av att Morris var mitt i en brinnande treårsperiod och inte direkt tog lillebrorsans ankomst med lugn och ro.

Alla de kvällar vi satt med Kasper i famnen, inte sällan på en guppande pilatesboll under ett års tid. Ett år av konstant bärande och vansinniga frustrations- och otillräcklighetskänslor.

Ugh.

Men sen så. Kasper fyllde ett och livet lättade på så många sätt. Och nu är han alltså två.

Tillvaron är såklart otroligt intensiv fortfarande, men det vår tredje musketör har fört med sig är...ja, ni vet ju själva, det går inte att förklara på ett rättvisande sätt. Men HERREGUD, vad vi älskar honom! Kasper alltså, vilken otrolig liten figur. En karaktär utan motstycke som röjer fram med sina ständiga snorsträngar i det rödmosiga lilla fejset. Som vrålar och fäktar och vevar och välter. Som pussar och kramar och gosar och gnolar. Detta lilla, lilla praktexemplar till människa som får hela familjen att mjukna och lätta upp när det gnisslar. Vår 90 centimeter korta entertainer.

Dig firar vi idag. Din älskade, lilla galning.