Kasper 9 månader! | Therese Krupa

Ett fyrfaldigt leve för den sistfödda! Hurra, hurra, hurra, hurraaaaa!

Kasper, din rågulliga lilla odåga, det är en fröjd att få kalla dig min son. Du är alldeles för snabb för min egen komforts skull och din ovana att sova i 30-minuterspass ska jag återgälda någon dag.

Din nyfikenhet verkar inte veta några gränser vilket är 1. genomhärligt samt 2. svettigt (för samtliga parter). Du liksom mörschar dig fram i tillvaron som en synnerligen gullig ångvält.

Allt ska utforskas och jag lirkar dagligen ut saker ur din munhåla. Blad, jord, trådar och allmänt...ludd. Och så sent som idag, en sax. Ja, alltså saxen var inte slukad i sin helhet, men delar av den (givetvis de vassare) skulle undersökas oralt.

Du välter, bankar, stampar och fäktar. Väser, gormar, dreglar och bubblar. Kryper, står, vinglar och trillar. Kämpar dig upp på knubbiga, vobbliga ben och trots att jag imploderar av stolthet över dina rasande framsteg, vittnar dina ansiktsuttryck om en stolthet som är än större.

Din pigga, energiska blick, ditt fjuniga, luddiga hår, ditt luriga, belåtna leende. Dina overkligt mjuka lår.

Herregud vad jag älskar dig. Grattis fjuno.