Jag har haft husmorssemester!

Eftersom jag har lyckats med ännu en planeringstabbe i familjeschemat även denna ledighet och således ska roa båda barnen solo denna vecka, har jag i gengäld haft några dagars egentid på landet. Ungefär som när ett landslag laddar upp inför ett VM. Mental träning, isolering och kolhydrater.

När mina män åkte tillbaka till Människobyn grät jag först en skvätt och satte sen igång med att hålla mig sysselsatt: röja ut saker ur garderoben, dricka vin och sy om ett par byxor (som blev skitfula).

Efter det blev det mest sova, äta och jobba. Försökte göra saker långsamt och undvika människor. Det kändes oerhört märkligt att inte direkt rusa från punkt A till punkt B, där A är nåt som måste göras NU och B är nån som behöver hjälp med nåt NU. Jag har inte andats på fyra år kom jag fram till.

Efter tre dagar kände jag mig pånyttfödd och hörselhallucinerade inte längre bebisskrik eller utrbott. Och nu är jag tillbaka på "jobbet" igen.

Såna här semestrar måste bli tradition. Punkt.