I kväll åt alla runt bordet samma maträtt

I dag, 29 december 2017, har vi upplevt samma förstummande, chockerande men dock förnöjsamma känsla som Tessan med familj gjorde i början av året: Alla i familjen har ätit samma typ av maträtt .

Jag hade lagat kycklingwok med jasminris. Alltså inget som Franzén och co skulle äta, men HARRY OCH MALTE GJORDE DET. Båda två.

Malte är av principen att allt blir godare med fabrikstillverkad Mangorajasås på och följaktligen dränkte även Harpan sin varmrätt i denna märkliga, gula röra. *kräksemoji*

Och SOM de åt. En portion blev två, blev tre. Kycklingbitar, grönsaker och rubbet åkte ned i kräsna magar. Klang och jubel! Jag vägrar läsa vad Mangorajan innehåller, don't poop on my parade liksom.

När jag analyserar detta ser jag att ett par ingredienser korrelerar med vad Tessans barn åt i inlägget ovan. Kyckling och curry. Kan det vara så att just kyckling och curry är för barn vad Ben & Jerrys Chocolate Fudge Brownie är för mig?

Nu ska jag bara ta ett glas vin och njuta av att 100 procent av familjen är utfodrad med samma födoämnen, vid samma tidpunkt.

Mvh/familjen Plocka ihop random rester annars och låtsas att det är tapas.

PS: Guuuud, stooort tack för alla era fantastiska kommentarer på mitt förra inlägg om jag skulle sluta blogga. Jag har ägnat julen åt att läsa det ni skrev, om och om igen, för att försöka ta in att vi verkligen når ut med det vi gör, jag och Tessan. Ni är så fina och kloka. Tack igen.