Idag galopperade en 9-årig tjej hem med ovanligt lätta steg. Vi hejade men hann inte mycket längre innan hon frågade: –Vet du vad jag gjorde idag? Jag hade allt på känn vad det skulle kunna vara, men lät henne berätta vidare: –Jag presenterade min keynote idag! Jublet från mor a.k.a hennes största supporter lät inte vänta på sig. Ni vet de i publiken som får en grej hos typ Oprah eller Ellen? VI PRATAR GLÄDJE! Måhända att jag inte är riktigt lika expressiv, men glatt och pussigt blev det. Denna keynote som de senaste veckorna har orsakat magknipa (som Morris så outsägligt gulligt tror att det heter), orosmoln, irritation och frustration - idag fick Mira det hela överstökat och jag är så fruktansvärt stolt över den lilla tösabiten. Vi kan väl säga som så att Mira inte har varit förtjust i att stå och hålla låda inför klassen. En rädsla som hon delar med typ en majoritet av världen, men som ändå, i hennes värld har fått henne att känna sig feg och dålig. Vi har under åren i lågstadiet haft en dialog med hennes lju-huvliga lärare som har tagit det på allvar men varsamt pushat och peppat med målet att Mira ska ha klarat av det innan 3:ans slut. OCH IDAG VAR DEN DAGEN! Om vi firade? Eh ja. Jag galopper...okej skrittade iväg och köpte chokladmoussetårta som vi slevade i oss allihop. Och även fast Mira inte heller är den mest expressiva fanns det noll tvivel om att det var stolthet som gnistrade i de där ögonen ända till dess att John Blund klev på nattskiftet. Och, apropå rädslor så sitter jag i detta nu och lyssnar på Life With Kids-podden med Martin Forster som gäst som avhandlar just oro och rädsla - hett lyssnartips y'all! [caption id="attachment_23794" align="alignnone" width="3024"] Ja, såhär såg det ut EFTER att vi hade ätit tårta pga vem tänker på att ta kort när det vankas chokladmousse?[/caption]