Några klunkar kvar av kaffet, sen är det bara att hoppa i kläderna och pipa iväg till jobbet. De 144 timmarna har gått (nej, det blev inga stordåd uträttade förutom en uppsvullen högermandel ackompanjerad av lätt feber) och min mammaledighet är härmed slut. Det stövlar runt en liten nätt känsloparad inom mig just nu, kan man lugnt säga. Vissa gör vågen och jublar "hurra! inte en dag för tidigt!" medan vissa slokar lite och piper saker som "hjälp, inte än, hur kunde det gå så fort?". Trots en del mentala motstridigheter är jag taggad som tusan. Let's do this!