Hästar ute, hästar inne, hästar i hjärta, hästar i sinne

När vi efter middagen satte oss i soffan för att smälta maten i cirka 40 sekunder kände sig Mira alltså manad att ge oss alla i familjen nya hästnamn. Hon började med sig själv:

-Okej, Jag heter Unicorn Star, förklarar hon nöjt. Och du mamma får heta Kanini.

-Kanini, upprepar jag och känner på namnet. Inte klockrent, men vem är jag att argumentera mot denna hästexpert.

-Pappa, du hetter Fluffy, okej?

-Okej, säger Johan svävande medan jag bara kan tänka på det i sammahanget väldigt opassande begreppet "fluffer".

Så vi har alltså en Unicorn Star, en Kanini och en Fluffer i soffan och nu har turen kommit till Morpan som spänt inväntar hans finfina hästnamn.

-Och Morris...Mira gör en paus för en stunds eftertanke. Du får heta Pär.

-Jaaaaaaa! jublar Morris, tydligen helnöjd över att heta ett random typ lärarnamn. PÄJ, tjuter han, redo att galoppera iväg.

Och det är precis det de gör för återstoden av kvällen. En hoppbana byggs upp i vardagsrummet av ridstövlar (duh), en halloweenkvast, en lie (obs ej riktig), jympadojjor, en gardinstång, två kuddar och en kruka. Unicorn Star planerar banan minutiöst medan hennes särbegåvade ponnykompis Pär agerar lite mer som en vildhäst. Pär springer medsols (banan skulle ridas motsols), kryper under hinder, hoppar på hinder, vandrar iväg med hindermateriel, tuggar på hindermateriel, tacklar Unicorn Star och pausar mitt i banan för att trumma lite.

Unicorn Star rasar och förklarar upprepade gånger reglerna. Till sist får hon någorlunda fason på Pär som förvisso river ett hinder då och då, men som kompenserar detta genom att ivrigt heja på den vita fölponnyn Unicorn Star som givetvis klarar av banan galant.

Kanini och Fluffy var förpassade till läktaren denna gång men uppmanades att heja, filma och fotografera spektaklet.

Såhär såg det ut. Välkommen till vår värld!