Harrys torticollis – hur gick det med den? Jo, vi fick komma till en sjukgymnast som behandlar sånt här hela dagarna. Harpan fick sitta i en Bumbo och hålla sig sysselsatt med en boll medan Tuula trädde på honom ett vitt resårband runt huvudet. Han såg ut som Björn Borg. En rund och lycklig liten Björn Borg. På bandet fanns markeringar mot vilka Tuula mätte hur stor snedheten på skallbenet var. Inte så farligt tydligen så Harpan slapp därmed att ha en sån där skyddshjälm som ska sitta på 23 timmar om dygnet. Sen höll hon upp min lilla karl framför en spegel och vände och vred på honom för att se om han rätade upp huvudet lodrätt och i så fall hur mycket. Här märktes det att han föredragit att vrida huvudet till vänster hela livet. Tydligen är det också typiskt för barn som är födda snabbt, att vara lite krokiga på det här sättet. (Vilket många av er läsare också skrev och rekommenderade kiropraktor. Ni äger!) Hemläxa till nästa besiktning om ett par veckor blev att sätta honom så att han alltid vrider huvudet till höger så mycket det går. Alltså bra mycket mer åt höger än vi redan gjort. Och se på attan, det tog inte många dagar innan det gav resultat! Nu vrider han sig inte automatiskt till vänster längre, båda hållen funkar lika bra. Och huvudformen kommer att buckla ut sig med tiden. Precis som ni sa. Kärlek.