Hallonorgie och svårhanterliga lemmar

Idag påminde Mira mig om en av hennes höjdpunkter på Astrid Lindgrens värld. Och jag medger att min insats blev blek i jämförelse. Såhär såg det nämligen ut när vi åt brunch på Astrid Lindgrens värld:

Och så såg det inte riktigt ut idag när jag haussade att vi minsann hade hallon och blåbär i kylen som vi kunde festa loss på. Efter att ha eliminerat 60% av hallonen i den lilla plastasken pga mos/mögel/annat angrepp, blev det en småsorglig hög kvar i skålen. Och då påminde Mira mig drömskt om bärorgien ovan. Och nutellan. Och sockerdrickan. Och pannkakorna. Och så vidare i all oändlighet.

För riktigt såhär såg det inte ut hos oss över huvud taget idag (eller någon annan dag heller för den delen):

Jag försökte formulera något snusförnuftigt om att det då är "så himla bra att ha fina minnen att se tillbaka på" men ja, dessa rationaliteter blir ju sällan great success när man konverserar med barn.

Jag tänker dock att detta kan agera lite inspiration till Miras stundande (well, augusti..) kalas. Framgångsfaktorer: bär en masse, nutella och allmän leksaks- /pyntbonanza.

Alternativet är att jag outsourcar hela kalasarrangemanget till Micki Leksaker och Jollyroom som bevisligen styrde upp ovan nämnda brunch med bravur. Jag tror ju att chanserna att denna havande moder kommer att vara piggare och mer festfixig i vecka 37 är hyfsat svajiga, heh.

(Om det är något jag ut vuxen- och/eller gravidsynpunkt kan tänka mig att hoppa över vid ett eventuellt framtida kalas så är det de små och ack så bedårande borden med bänkar. Det var INTE en fröjd för ögat att se mig trassla in mina lemmar där. I synnerhet inte som gravid. THANK GOD så fastnade inte det fiaskot på bild (hoppas jag?))

Och igen: pannkakorna. PANNKAKORNA! Bara dem är värda en sväng till Vimmerby och Astrid Lindgrens Värld.