Gympasuccé och fotbollsfiasko

Det går upp och det går ner vilket ju inte är särskilt banbrytande ord när man levt ett par decennier. Men ja, nu hade jag tänkt rapportera om hur det går med aktiviteterna. Och det går alltså upp och ner. Ni fattar.

När jag skriver det låter det oerhört ointressant, men med tanke på hur många som skrev klokheter i kommenterarerna till mamma-pushar-dotter-till-gymnastik-inlägget så tänkte jag att jag ju rimligtvis borde följa upp (gah, ska också följa upp fotoperationen och läget nu pga alla frågor - det kommer, lovar!)

Morris började ju alltså på fotboll förra terminen. Eller vänta, ska jag kanske säga att Morris började på kull-träning förra terminen? Mini-Ronaldo är så oerhört besviken över upplägget på fotbollsträningen där cirka 80% är kull i olika former och 20% i bästa fall är fotbollsrelaterat om det inte istället blir.....just det, kull.

De flesta barnen älskar det och kubbar runt okontrollerat och kryper mellan varandras ben, dansar, brottas und so weiter. Mini-Messi protesterar vid sidlinjen genom att klamra sig fast vid ett föräldraben och muttra om att han vill spela match och att han HATAR kull.

Nu har vi gått tja...kan det vara 6-7 träningar och Morris deltagande ligger på stadiga 7%. Vi har alltså varit på alla träningar utom en, men mini-Neymar vill alltså gå dit, men vill inte vara med på träningen om det inte är match eller straffsparkar.

Och ja, nu kan man väl göra det som god förälder men fa-haan vad det är segt alltså. Att stå och glo på alla klubbkompisar som lattjar runt medan mini-Zlatan vägrar delta. Men han vill alltså ändå vara där. Men nu funderar vi på i samråd med mini-Pogba att hoppa av och vänta ett år då tydligen träningen blir mer fotbollsorienterad.

Och på gymnastikfronten då? Det osar SUCCESS! Första träningen gick Johan med Mira och allt var frid och fröjd till dess att de äntrade gymnastiksalen då Mira bröt ihop. Johan stod och kramade och tröstade och det som händer sen är OFATTBART!

Som en uppenbarelse studsar en tjej in i salen som Mira hängde jättemycket med på dagis och som nu går i klassen under. Miras humör skiftar från Lars Norén till Sound of Music på nolltid och de sätter sig i samlingsringen ihop.

Igår var det dags igen och Mira studsade dig med lätta steg. Vinkade adieu och satte sig i ringen intill Felicia. När jag hämtade 90 minuter senare var det oerhört glatt och Mira kunde konstatera att denna träning hade varit roligare än den första och hon visade entusiastiskt typ alla moment de hade hunnit med under 1,5 timme som enligt Mira kändes som 10 minuter.

Väl hemma vid middagsbordet kommer vi in på gymnastiken och Morris är skeptisk kring nåt varpå Mira utbrister "Men Morris det är faktiskt jättekul att gå på gymn...." Mira sneglar mot mig med ett halvskyldigt smile "...jag menar att det är GANSKA kul att gå på gymnastik".

HA! Mamma vinner med 100-0.