En traktor är ju alltid en traktor

Okej, lite cute overload så här på söndagen:

Idag hörde Malte salig Whitneys livvaktsdänga I will always love you på radion, tystnade och ryckte mig i byxbenet. Jag lyfte upp honom och vi dansade tryckare i en solstrimma, min son och jag.

Samma låt var fett inne när jag gick i nian. På något drogfritt disco ("utgång är lika med hemgång!") med läskautomat och rökmaskin minns jag att jag blev uppbjuden på ungefär samma sätt, av nån ranglig kille i parallellklassen som ryckte lite tafatt i mig. Jag kan inte minnas att man ens sa hej eller nåt, bara dansa (halta runt lite snabbt) och sen dra.

När Malte tyckte att vi hade dansat färdigt satte han fötterna i min mage och tog sig ner på golvet där han återgick till att mecka lite med sin traktor. Jag tror faktiskt att det var nåt sånt som killen i parallellklassen också föredrog framför dans. Men det var ju gulligt att få bli uppbjuden i alla fall. Nu som då.