En timme mindre blir en timme mer

Så kom den äntligen till sist, Alla pärons heliga natt - den ljuva omställningen till sommartid. Innan jag fick barn kände jag mig berövad på denna timmes sömn. Jag hade typ jetlag och varenda nerv i kroppen värkte av trötthet på söndagen, tyckte jag då.

Pahahhahaaaa.

Nåväl. Nu har jag istället gått med förhoppningen om att den morgonpigga lilla raketblöjan ska sova en timme längre än han gjort sen i höstas (ja, eller nånsin faktiskt), såg alltså fram emot att detta skulle, borde , kunde ske. Men man vet ju aldrig med ungar.

I vårt (Maltes) fall... fungerade det. Inget sedvanligt kvittrande, pruttande eller sjungande hördes från hans säng före klockan 07. Amazing. Jo, såklart var ju klockan egentligen 06 men don't poop on my cake.

Så om ni undrar varför det är så många småbarnspäron som ler just idag så kan det alltså bero på att de fått 1. vakna och hunnit andas innan den första traktorn träffat tinningen 2. de går fortfarande runt i den lyckliga inbillningen att de fått sova aslänge.

Låt dem fortsätta att tro det.