En legendarisk lördag | Therese Krupa

I lördags inträffade något som inte har inträffat på väldigt, väldigt, väldigt länge. ÄR NI MED ALLTSÅ PÅ VÄLDIGT LÄNGE.

Jag tog med storbarnen (låter som att vi har en hel förskoleavdelning hemma vilket det också ofta känns som) till Eriksdalsbadet, något de pratat och tjatat om sen vi hängde där dagligen i somras pga simskola. Jag tyckte att vi var tidigt ute när jag parkerade bilden kl 09:47 men det visade sig att cirka 30.000 stockholmsbor tänkt samma unika tanke så vi trängdes i äventyrsbadet och i bubbelpoolen där jag missade skyltningen och glatt satt med barnen och plaskade. I herrarnas bubbelkopp, skulle det sedan visa sig.

Nåväl, nu var det inte badhusbesöket som var så värst legendariskt men det bidrog möjligen till att barnen gick lite lättare att natta senare på kvällen när det verkligt legendariska inträffade. Jag nattade alltså Mira och Morris aka storbarnen, medan Johan tog mr Klister. Jag slumrade till efter att ha väst och fräst åt barnen att sluta tjafsa, böka och stöka. Men, det skulle visa sig vara en välinvesterad powernap.

Vid 20:40 släpar jag mig upp och strax därefter tassar Johan ut från det andra sovrummet. Vi placerar oss i soffan för att ägna en del av våra liv till att flippra igenom Netflix, Viaplay och HBOs utbud. Jag avbryter dock slöletandet med en mycket god idé som landar i mycket god jord.

NOW YOU DO THE MATH.

Efter avklarad vuxengymnastik konstaterar vi att det hela har fått avlöpa störningsfritt. 100% av barnen sover och VI KAN FORTSÄTTA LÖRDAGKVÄLLEN TILLSAMMANS. Hade vi varit tvungna att krishantera bebis hade vi redan nu varit nöjda med vad kvällen hade bjussat på.

Vi återvänder till soffan med barnens lördagsgodis, endorfin- och oxytocinhärliga. Vi enas om en svulstig superhjältefilm och drar igång Justice League .

Kasper fortsätter att sova.

En timme av filmen passerar och samtliga vuxna är vakna och samtliga barn sover.

Overkligt.

Efter en timme och en kvart tror jag inte att det är möjligt att detta historiska sker och tassar in till Kasper för att kolla läget. Lillgrisen sover och grymtar till lite när dörren knarrar. MEN VAKNAR INTE.

Jag återgår till soffan, närmast chockskadad.

En timme och trekvart och vi är fortfarande vakna och på god väg att se EN HEL FILM på EN OCH SAMMA KVÄLL. Jag firar med mer godis och en närmast euforisk känsla inombords.

Eftertexterna rullar, klockan visar nästan midnatt och vi fattar ingenting. En hel kväll själva, utan störningsmoment (läs: bökig bebis i famnen/på pilatesbollen). Sex, film och godis. Det har inte hänt på…15 månader? Fast som höggravid var det inte mycket ligga så runda upp till 20 månader.

Så, för en kväll var banne mig himmelriket här på jorden. Närmare bestämt i en lägenhet på Sockenvägen.

Lyckades rafsa fram den här bilden på Facebook, från 2009. DÅ kunde vi minsann kolla film och pippa jämt. Det blev f ö jättebra med skuggan från min selfiehand mitt i bilden, mvh influencern