Det är nåt konstigt här, sa doktorn

I morse på självaste Mors dag blev jag högtidligt väckt av Malte som klättrade upp i vår säng och hoppade jämfota intill mitt huvud medan han sjöng något obegripligt ur Masha och Björnen.

Sen förkunnande han att det dags för min läkarundersökning. Malte är nämligen inne i en leka sjukhus-fas och tar varje tillfälle att kolla reflexer och halsmandlar med olika verktyg och sen humma inåtvänt över provsvaren.

Jag blev lagd på hans säng, jag menar röntgenbrits, varpå han riktade sin sänglampa mot min mage och gick ut och ställde sig strax utanför dörren till sitt rum för att ta bilden. Sen fick jag byta lägen och blev bryskt tillsagd att inta olika positioner som den värsta krokimodell, innan vi gemensamt skulle titta på plåtarna.

– Hmm, det är nåt konstigt här, sa han sen och kliande sig teatraliskt och bekymrat på hakan.

Efter mycket tjat från min sida fick jag veta att jag var "jättesjuk" (oklart vad) och att det var dags för "inskrivnad för obersation". Sen fick jag en legobit inkörd i munnen.

– Det är en tablett som kommer göra dig lugn, förklarade han. Nu ska jag pyssla om dig.

Åh. Att på Mors dag bli valhänt intuberad med en Pez och få hjärtat undersökt med ett stetoskop gjort av iphonehörlurar och en sugpropp slår det mesta. Att sen dessutom få en blomsterkvast (med blommor noga utvalda av Malte i samråd med floristen) av mina tre män och som skummet på bärsen: sovmorgon och en gubblur på eftermiddagen! Alltså, lyckan!

Och jo, jag blev till sist utskriven från sjukhuset och fick finna mig i att bli tvångskammad med en visp av oklar anledning.