Den minnesvärda 2-årsdagen!

Igår var det alltså dags för Mira att dubbla sin ålder och det skulle ju såklart firas. Johan och jag var rörande överens om att Mira minsann skulle få bricka på sängen med tårta, flagga, födelsedagskort och paket " för det har vi aaalltid fått ".

I sängen kvällen innan inser jag att vi varken har skaffat ballonger eller girlanger. Mira älskar ballonger. Nåväl, föräldrarna enas om att ställa klockan på 07.00 och tassa upp och fixa brakkalaset som Mira kommer att minnas hela sitt vuxna liv. Den korta semesterfiraren har fått lite mañanatendenser och lägger sig efter 21 och vaknar (oftast) efter 07.30 så vi känner att vår plan är bullet proof.

Som vanligt i livet som småbarnsförälder är planer till för att raseras. Mira vaknar 06.20 på sitt allra sämsta humör och kravlar sig ur sängen. Jag som fortfarande är jetlaggad är snurrigare än vanligt och är beredd att betala Mira i alla fall hundra spänn som straff för uteblivet firande bara jag får sova.

Johan erbjuder sig att gå upp och fixa den omtalade brickan och jag får i uppgift att hålla kvar det sura födelsedagsbarnet i sängen. Mira börjar storgråta när pappa lämnar rummet och ropar gråtande efter honom. Jag sjunger Ja, må du leva med grötig morgonröst och ler mitt soligaste leende mot min ledsna dotter. Jag nästan hör Johans stressiga rörelser ute i köket och ser för mitt inre hur han febrilt försöker få ihop en bricka med flagga, tårta, kort och inslagen present när vi varken har 1. flagga 2. tårta 3. kort 4. inslagen present.

Hur som helst skjuts dörren upp ett par minuter senare. På brickan ligger Miras lila snuttefilt, ni vet en sån gallerfilt i bomull? Jag tittar undrande på Johan som stämmer upp i sång. Jag hakar på och är nog långt mer nyfiken än Mira på vad grejen med hennes snuttefilt på brickan är.

Vi hurrar och fanfarar och brickan landar på sängen. Johan trasslar fram en piggelin ur filten och Miras humör vänder i samma ögonblick. Best parents award till oss. Mira älskar piggelin mer än ballonger och kaniner och fjärrkontroller och sannolikt mer än hennes föräldrar emellanåt.

Filten skyler inte bara glassen utan är kanske världens finaste omslagspapper till Miras födelsedagspresent. Jag delar ut kreativa poäng till Johan. Mira rycker tag i filten och ut ramlar en skokartong med de converseskor jag köpte till henne i USA. "Kor!" utbrister Mira glatt men är egentligen inte helt överraskad då jag gav henne skorna redan i tisdags när jag kom hem för att jag inte kunde hålla mig. Tur att Johan hade stuvat ner en t-shirt i skokartongen också så att det i alla fall blev någon form av överraskningsmoment.

Med glassen i ena handen och snuttefilten i den andra kravlar 2-åringen ner från sängen och ut i vardagsrummet. Kvar sitter hennes föräldrar och enas i tystnad om att 3-årsfirandet bör bli lite mer spektakulärt med åtminstone en ballong och en fucking flagga.

Tur att man har ett par år på sig att öva. Grattis hur som helst, älskade unge!