Vi är mållösa här hemma, just precis nu. Johan kommer i skrivande stund in i köket med Morris på armen och frågar än en gång hur det liksom gick till. Händelseförloppet känns luddigt och overkligt. För cirka 15 minuter sen satt vi och tant-och-gubbfikade i soffan med kaffe, punschrulle och hallonmazar...förlåt, katalan. Hela familjen samlad, fyra personer med varierande längd, motoriska färdigheter och ordförråd (vi föräldrar är överlägsna på samtliga punkter, lätt). Nåväl. Med smulor i mungipan smet jag in på toaletten men fick lite ofrivilligt sällskap av den näst minsta som ville bajsa synkroniserat med mig (why? WHY?). Där och då kommer jag på att jag bara måste visa Johan det klipp jag hänfördes av i morse när jag glodde på Nyhetsmorgon. Morgonens höjdpunkt var alltså ett inslag från Tyrol där showen La Soirée visas och där två snubbar som kallar sig The English Gents gjorde ett par hyfsat enkla tricks. Här någonstans har troligen kvällens/årets största skräll liksom tagit fart. Medan jag fipplar med tv-kontrollen, letar fram klippet, hajpar klippet till den grad att Johan hinner tröttna och suckar, inser att det inte är rätt klipp, svär och bestämmer mig för att visa det klippet ändå, tittar på det drygt 5 minuter långa klippet, meddelar familjen att jag ska börja träna och bli fricirkusartist - ja, under den tidsrymden har min synkade bajskompanjon letat reda på sin napp, tagit sin filt och gått och lagt sig i sin säng. OCH SOMNAT! S J Ä L V! Jag upprepar, lite mer koncist: den näst minsta har gått och lagt sig och somnat alldeles själv. Jag var tvungen att stirra en bra stund på den sovande kaospiloten innan jag kunde fatta vad som faktiskt hade hänt. När jag sedan stack ut huvudet för att berätta för Johan var han också tvungen att komma och kolla själv för att tro att det faktiskt var fo' realz. Herrejä...jistanes, jag trodde aldrig att den här dagen skulle komma. Ah, just det. Om ni vill se klippet med de akrobatiska männen som jag tjatat ihjäl er om nu så finns det här. Godnatt!