Att fylla 3 | Therese Krupa

3-årsdagen firades storslaget med en uppspottad tugga korvbröd och en biomugg mjölk.

Den första juli brukar nya lagar börja gälla, det fick jag klart för mig 1/7 2011 när Malte föddes. Så igår fyllde lagen tre år och det firades med… VAB.

Förutom feber och förkylning fick den älskade lilla vesslan en bil till samlingen (Rip från Bilar 2), en springcykel och dinosaurien Rex ur Toy Story. Eller Kräks, som Malte så fint uttalar namnet. Behöver knappast nämna att cykeln förpassades till ett hörn medan både Rip och Rex blev lekta med så att Rex tappade en fot och Rip fick fiskas fram ideligen under soffans ohälsosamma vegetation.

När födelsedagsbarnet fick välja middagsmat blev det kulinariska anrättningar som korv med bröd och lite majs. Saft och tårta ratades för några cocktailtomater. Sen blev det inte mycket ätet av korven heller men så blir det ju när man har en mancold, på sin födelsedag å allt.

Av oss päron har Malte ärvt en panisk blyghet inför uppmärksamheten som ofta följer med att fylla år. Finns det nåt värre än när alla ska hurra och hetsa när man rodnande ska lägga ett snitt i tårtan och ve och fasa, jämmer och elände, bajs, kräks och efterskatt – kanske avkrävas ett tal? Tror fan inte det.

Malte brukar gråta när de sjunger för honom i förskolan (och även när vi gör det här hemma, eeh) så den här gången har vi varit förutseende och bett dem att bara gratulera honom diskret, utan sång. Det räcker liksom med ett torrt ”grattis” för en liten snubbe som helst bara vill vara ifred och leka med sina bilar, myntsamling och bortklippta tvättrådslappar.

Så grattis en dag i efterskott min älskade lilla kloka, blyga och fundersamma 3-åring! Du är det bästa jag gjort.