2016 – nappens år | Therese Krupa

Harpan har inlett det nya året med att börja med napp. 10 månader fyllda bestämde han sig plötsligt för att gå i barndom, och det är mellan varven gudomligt skönt för alla runt omkring honom.

Malte använde aldrig napp, förutom några månader innan han fyllde tre ( år ). Oklart varför.

Inför Harpans ankomst hade vi bullat upp med nappar i olika modeller, för det där med bebisar som tar napp verkade ju jätteskönt tänkte vi.

Men eftersom inget blir som man har tänkt sig vägrade ju även han att använda de små ljuddämparna. Tills nu, när han plötsligt hittade dem som låg på botten och skramlade i hans leksakskorg.

Ett helt nytt barn har vi fått. Med napp i munnen blir han lugn, harmonisk och ännu mer gosig. Smackar nöjt och verkar tillfreds. Han somnar och sover utan napp men kommer någon av dem i hans väg när han leker på golvet måste den provsmakas.

Han kryper inte men daskar händerna i golvet, viker in ett ben och hasar sig fram på rumpan. Det ser ut som en väldigt udda form av fjärilssim, där han kommer sättande efter oss, som en liten hund. Kvick och nyfiken.

Jag antar att jag kommer att få äta upp det här när det är dags för avvänjning, men nu förstår jag vad folk menar när de säger att de hoppas att eventuella syskon kommer att ta napp.

Jag är helt förundrad över denna magi.

/Sofia

PS: Ett nyårslöfte från mig och även å Tessans vägnar: vi ska försöka komma ihåg att skriva under inläggen med respektive namn. Försöka. Hehe.