Ja, är det inte det ena så är det det andra, haha. Jeeesus. Varför är vi här, kan man undra. Igår var Morris hängig och slö och snorig och jag kände inte riktigt igen den lilla vilden. På eftermiddagen tog jag tempen som visade 38,4. Ett samtal till BVC senare var vi på väg till barnakuten på SÖS. Optimistjollen trodde vi skulle få åka hem efter en snabbtitt, men icke. Fem timmar senare bedömde läkaren att vi skulle stanna kvar under natten för observation då de tyckte febern kändes lite lurig. 200 prover senare lutar det nu åt att det är något förkylningsvirus som attackerat vår lilla arvsmassa. RS-virus, urinvägsinfektion och öroninflammation är iallafall uteslutet nu. Nu inväntar vi läkaren som ska ta ännu en titt och så hoppas vi på hemgång i em/kväll. Än en gång slås jag av alla de fantastiska människor som jobbar inom vården, denna gång på barnakuten och avdelning 64 på SÖS. Vilka hjältar!