... hittade jag i sandlådan i veckan. Två härligt hetsiga föräldrar förde en märkligt högljudd diskussion om förskolor medan deras ungar grävde och bökade. Mamman, en eldig klädd i konst-valkyria, propagerade för att deras barn skulle gå i Waldorfförskola medan hennes man, lågmäld manchesterbyxa, gjorde sitt bästa för att dräpa hennes argument. Det roliga var hur de uttryckte sig. De pratade om såna beslut som vi vanliga tråkiga kanske avhandlar hemma i köket men här var det Familjeråd på hög volym och bästa sändningstid i parken - och på akademisk högskolesvenska. Hela parkens päron fick naturligtvis parabolöron tjuvlyssnade roat. - Hur som helst anser jag att Waldorfen i XX vore ett bra val! - Jag vet att det är din ståndpunkt, men vilka belägg har du för kvalitén på deras verksamhet? - De har fin renommé. - Ja men beroende på vem som yttrar sig så uppstår en viss diskrepans! Det skadar inte att vara källkritisk! Ungefär så lät det, högre och tvärare för varje replik. På sandlådekanten hade det blivit märkbart tyst, alla satt vi väl och undrade om 1. han skulle få stryk när de kom hem, 2. om det var upptakten till en spännande flashmob vi hamnat i, 3. vilken förskola de till slut valde. Det var veckans action det.