Vårt lördagsmyyyys | Therese Krupa

Min lördagsvision: Jag tittar på klockan och meddelar Mira att det är läggdags. Utan protester sätter vi på pyjamasen och borstar tänderna. Mira lägger sig i en gullig fosterställning, klappar mig på kinden och säger "mamma är jättegullig". Sen somnar hon snabbt. Jag slinker ut ur rummet och sjunker ner i soffan. Johan har ställt fram Ben & Jerry's Cookie Dough som är precis lagom mjuk och en film är redo att rulla igång. Johan stryker mig ömt över magen och sjunger små kärleksvisor för det lilla fostret .

Min lördagsverklighet: Mira sätter sig på tvären från det att hon vaknar. När klockan passerat 20.00 tvingar jag på henne blöja och pyjamas och bär in henne i sovrummet.

-Mira inte ha välling, säger hon ilsket. -Okej, svarar jag förstående och brottar ner henne i sängen. 17 sekunder passerar. -Mira ha välling. -JOHAN! Fixar du välling till Mira? Johan kommer in med en flaska kall välling till Mira, vilket tydligen är det senaste. -Välling kaaall, kvider Mira. -Jamen du vill ju ha vällingen kall, svarar jag. -Vamm. -JOHAN! Värmer du vällingen? Johan kommer in med ljummen välling, precis som på den gamla goda tiden. Mira fattar tag i flaskan. -Välling vamm. Inte haaa det. -Men du sa ju att du ville ha varm välling? svarar jag mellan sammanbitna käkar. Min Benn & Jerry's-orgie känns fucking far away. -Välling kall, nästan gråter hon fram nu. -Nej, Mira, nu dricker du vällingen eller inte. Mira lägger sig tillrätta och en kvart passerar. -Välling. Jag sträcker fram vällingen. Mira dricker en dryg deciliter, till synes nöjd. -Välling vamm. Jag försöker mig inte ens på nåt i mindfulnessväg utan ignorerar kommentaren. -Mira snor. OMFG. JA, DU HAR SNORAT SEDAN SOMMAREN 2012, SÅ ÄVEN IKVÄLL, vrålar jag inombords. -Papper. Det finns inte en chans i världen att jag hämtar papper. Jag torkar bort snoret med Miras snuttefilt. -Snor nappen. Jag torkar bort snoret på nappen och vill helst av allt slå sönder något. Den stora Lacke Puh, som Mira säger, ligger risigt till nu. Minuter passerar och andningen blir tyngre. Jag ser ljuset i tunneln och gör bakåtkullerbyttor inombords av hopp och glädje. -Inte ha välling. Mira är klarvaken, tydligen. Och jag går igenom hela mitt negativa känsloregister på en och samma gång.

En timme senare somnar den lilla odågan och jag behöver den där Ben & Jerryn mer än nånsin. Ska gräva fram varenda kakdegsklump för att komma över det här.

Vissa dagar, alltså.