Värmande måndagspepp efterlyses!

Alltså, det här mejlet kan man ju känna igen sig i även om man har färre barn än tre. Hur skulle du vilja trösta henne?

"Jag har tre barn födda med 16 månader emellan (ja, två är tvillingar) och tycker det är svårt och tufft. Blir provocerad och avundsjuk på andra storbarnsfamiljer som verkar ha det hur mysigt och roligt som helst, utan gnälliga barn och föräldrar som tabbar tålamodet varje sekund. Och när jag blir arg får jag dåligt samvete för det är ju så barn är - och med två syskon gör de ju allt för att få vår uppmärksamhet. Min hjärna fattar det. Men jag orkar ändå inte. Blir bara irriterad eller ledsen och tappar förmågan att resonera, kompromissa och hitta kreativa lösningar som får barnen på gott humör.

Satt och storbölade hos psykologen i 45 minuter idag och hen nämnde nått om läkarbesök och sjukskrivning. Men jag stormtrivs på mitt jobb och har inte ens tokmycket att göra. Det är BARNEN jag behöver vara sjukskriven ifrån! Och det är ju förbjudet, så får man ju inte säga. Framför allt inte när en får barnvakt av farmor varje vecka. Och när andra säger att de lääängtar så till sina barn när de varit hemifrån i en natt, så skäms jag för jag längtar inte ens efter flera dagar...

Är så trött på mig själv och barnen. Snälla, finns det någon som kan trösta och peppa?!"