Fullmåne, vilket j-a påfund. I natt gjorde sig skiten påmind igen genom Malte som rev av sin föreställning "Kan inte jag sova ska inte ni göra det heller", i genren improviserad contemporary tortyr – i vår säng. Ridån gick upp 03.30 då performancekonstnären studsade in i vårt rum. Sen följde ett bökande, rullande, smackande och sparkande tills Maltes pappa gav upp och placerade dansören i egen säng, och sig själv bredvid. Vid det laget var jag själv klarvaken och låg och funderade över saker som internationell humanitär rätt, hur många katter de som ringer till Karlavagnen i radio har och vilken färg av Ahlgrens bilar som är godast. Grön, kom jag fram till, lagom till att Cirkus Malte tutat revelj runt femsnåret. Cirkusen ramlade och skramlade runt i vår lya från vargtimme via Nyhetsmorgon till trafiknyheterna vid 08 då det var dagisdags. Maltes pappa vacklade runt som en värkande white walker och inget kaffe i världen kunde rädda situationen. Jag valde, väldigt solidariskt, att gå under jorden (täcket) för nån ynka minuts sömn som helt plötsligt kändes avgörande för rikets framtid. På vägen till förskolan vände sig Malte till sin pappa och sa: jag är verkligen jättetrött pappa. Jotack. Och arvlös dessutom.