Ultraljud imorrn! Iiiiik!

Efter en lååång väntan, lagom till att jag går över i vecka 20, är det äntligen dags att ta en titt på det som bakas där inne i magen.

Vi har velat lite fram och tillbaka om vi ska ta reda på kön den här gången. Tänkt att det kanske kommer att bli lättare för barnen att relatera till en lillasyster eller lillebror. Men nu har vi landat i att det får bli ett överraskningsmoment, den här gången också. Min så kallade intuition har ju haft tvärfel båda gångerna så det lär bli ett spänningen och sanningens ögonblick där på BB i september.

Och trots att det är tredje gången är det precis lika pirrigt. Ännu mer, denna gång. Tidigare graviditeter har jag nog haft lite tätare besök på Mama Mia för om jag inte missminner mig har vi lyssnat på hjärtljud någon gång runt vecka 15 när både Mira och Morpan låg där inne och skvalpade. Jag har ju dessutom skippat kub-testet så ultraljudet imorrn blir alltså första riktiga kollen sen jag kissade på stickan i januari.

TÄNK OM DET ÄR FLER ÄN EN?!?!?!?!? Jag har nog ökat Googles sökstatistik för "sannolikhet/ärftlighet/tecken på tvillingar" under Q1 2017. Det, och den väldigt allmängiltiga sökfrasen "VARFÖR I HELA JEVLLA HELSKOTTA ÄR DET SÅ STÖKIGT I SNIPPY I DETTA VÄLSIGNADE TILLSTÅND???"

Men så klart gör det sig gällande även denna gång - det enda jag verkligen hoppas är ju att allt ser bra ut på den där svartvita, grumliga bilden <3

Lappen från när Mira kom till jorden