Tusen megatack för alla otroligt fina, kloka och omtänksamma kommentarer, sms och mejl jag har fått sen jag skrev inlägget om att jag inte är mår så bra just nu. Ni är många som har hört av er. Män och kvinnor, pappor och mammor. Kända som okända. Företagsledare, egenföretagare, lärare, läkare, gamla barndomsvänner, nya vänner, före detta kollegor. Och minst en sak har ni gemensamt: erfarenhet av depression, i olika faser av livet. Det har varit minst sagt omvälvande att inse att så många går/har gått runt med den svarta hunden i släptåg. Det är på nåt sätt tur ändå att vi har varandra, eftersom det inte är lätt förstå sjukdomen om man inte har varit med om den själv. Inte jag i dag: [caption id="attachment_13195" align="alignnone" width="450"] (Foto: Getty Images)[/caption] Jag i dag, fast inte så färgglad: [caption id="attachment_13196" align="aligncenter" width="720"] (Foto: CNN.com)[/caption] Än en gång, tack för att ni tar er tid att höra av er!