T-minus 48 days | Therese Krupa

Idag är det alltså fyrtioåtta dagar kvar till beräknad leverans av avkomma numero dos. Det är 1152 timmar.

Denna gång lovade jag mig själv att inte klamra mig fast vid tilldelat datum på grund av den 10 dagar sena ankomsten sist som orsakade både ett och två tårdrypande otålighetssammanbrott.

Intellektuellt tror jag nu att jag har lite mental höjd och att jag har förlikat mig med att 17 eller 27 april är precis lika tänkbara scenarier, men jag vet att det här intellektualiserandet är bullshit. 17 april it is, nedräkningen har börjat.

Det är alltså 48 dagar av sanslös nyfikenhet och längtan och bara 48 dagar kvar som familjetrio. 48 dagar som ibland känns som 4800 och lika ofta som 0,48. Det kanske är de sista 48 dagarna jag kommer att uppleva som gravid någonsin, kanske inte. Det är också 48 dagar av oro och änglsan inför att allt ska gå bra. Jag är som bekant inte det minsta stöddigare denna gång , snarare tvärtom. Magen är under normalkurvan och trots lugnande ord från barnmorskan känner jag mig inte som en särskilt cool katt. Det är 48 dagar som jag fortsatt ska undvika symptomgooglingar (senaste i raden: restless legs) och 48 dagar tills vi får skåla vår lilla godbit välkommen till världen.

Det är precis lika overkligt denna gång.