Ja, hörni. Nu är det 50 timmar sen Kasper sög musten ur mig för sista gången. Jag försöker att inte tänka på det vemodiga i det hela, men det lär komma och knacka på inom kort. Just nu är jag mest upptagen med att ta hand om mina arma bröst. Jag har inte förstått hur mycket mjölk jag faktiskt har kvar. I och med att jag jobbar nu går det 10-12 timmar dagligen utan amning. Men visst, sen har jag ammat på kvällen och natten. Men jag trodde inte att det handlade om så mycket? Brösten håller på att explodera. De är knöliga, stenhårda, svinstora och varma. 50 timmars ackumulerad mjölk trängs därinne and it ain't nice. Jag har pumpat ut litegrann 2-3 gånger hittills bara för att lätta på det värsta trycket. Men de är ändå ömma som ett enda stort blåmärke. En kompis hörde av sig och tipsade om en hyfsat otippad huskur: att lägga vitkålsblad på brösten och dra på en sport-bh. Först tänkte jag wtf sen ugh sen ja, nu sitter jag här med vitkålsblad på boobsen. Hur detta ska kunna hjälpa är bortom min förståelse men är man desperat är några vitkålsblad en ganska liten insats ändå. Har ni några andra dundertips står jag och mina tuttar redo att prova (nästan) allt. Imorrn drar jag iväg på en weekendtripp med några kompisar och det vore ju väldigt fint om brösten kunde bli mindre...aggressiva snarast. Och nätterna då? Bättre än väntat! (vi hade ju visserligen väldigt låga förväntningar) Första natten var Johan uppe ett par gånger och gav lite vatten och vaggade runt. Andra natten blev lite mer dramatisk då Kasper kräktes (sannolikt pga vaccinfesten tidigare på dagen). Men efter lite nattbad och byte av sängkläder kunde båda två somna om. I natt sover vi hemma allihop och jag hoppas INNERLIGT att det blir en dräglig natt. Ska kliva upp vid 04:00 så jag behöver alla minuters sömn som bjuds (och nej, det är såklart noll synd om mig som måste gå upp tidigt pga resa, heh).