Skjut mig | Therese Krupa

...om jag inför nästa längre klämdagsbonanza säger att det ska bli "såå mysigt att vara hemma" med ett 15 kilo krävande och gastande, vildsint popcorn.

Nånstans i oktoberdimman lämnade jag in förskolans ledighetslapp med Maltes planerade frånvaro ikryssad SAMTLIGA dagar i tre veckor, och tänkte att han skulle få vila upp sig ordentligt hemma med mig i stället. "Jag kan ju jobba samtidigt som han är hemma, inga problem", tänkte jag.

FOR FUCK'S SAKE.

Nu är det jag som skulle behöva vila upp mig. I vecka 32 (eller var jag nu är, tappat kollen) är jag nämligen måttligt förtjust i att vara studsmatta/sparringpartner/butler/VJ/bärstol/entertainer/åhörare/allvetande pedagog åt en 3,5-åring, (även om han råkar vara det bästa jag vet, ibland) samtidigt som jag jobbar och försöker behålla nån form av lugn.

Jag har haft fem minuter för mig själv idag och då hängde jag tvätt. Övrig tid har jag tjatats sönder om olika utryckningsfordon, mellanmålsbeställningar och diverse filmrepliker, trots att jag informerat om att killar som droppar filmrepliker aldrig får några tjejer. Han klänger, klättrar, skriker och trotsar medan jag försöker styra upp utgång och lek och trevligheter. Det hela mottages som en påse skit.

Vi är lika synkade som Johan Rheborg och Robert Gustafsson i det där programmet Lättlagat med knarkarna Anders & Håkan, om ni minns det. En av dem har tagit uppåttjack och den andra nedåttjack och de ska försöka få till en middag. Går sådär.

Själv pendlar jag mellan sinnesstämningar och fysiska tillstånd så som ihopbitna käkar, tårar och fullkomlig härdsmälta. Jag vill också skrika och kasta saker och protestera som inför ett G8-möte. Jag är Kalle Anka-arg och samtidigt ledsen.

Säger ännu en person att de varit på Skansen eller på nån annan utflykt med barn och vänner sätter jag eld på hela jävla internet. Så det så.

Mvh, Sveriges sämsta morsa