Separationsångest | Therese Krupa

Kan man drabbas av separationsångest när vi pratar avstånd på nio meter? Jajamensan.

Idag åkte vi äntligen ut till IKEA, ett projekt som har legat lite på on hold sedan Valborg, typ. På inköpslistan stod utöver det vanliga (ni vet) en säng till Mira. Av förnuftiga skäl slog vi till på en dagbädd med förvaringslådor och en utdragbar extrasäng.

Teoretiskt ett mycket bra val, men praktiskt, att överhuvudtaget få ihop sänghelvetet upplevdes mindre bra tidigare idag, särskilt på grund av att 1. skruvdragaren laddade ur redan efter moment 1-62 (av totalt 413 delmoment) 2. Mira ville hjälpa till.

Totalt, exklusive underhållnings-, kris-, svär- och kaffepauser tog bygget tre och en halv timme. Men, inom den lilla tidsrymden hann vi även montera dit stödplankan, just sayin'.

Och jag vet inte om det var tanken från början, men nu sover alltså Mira där REDAN IKVÄLL! Jag hade nog tänkt att vi ja, förmodligen inte hade orkat montera upp den helt eller att vi helt enkelt hade haft den där för syns skull eller bara i väntan på oväntat besök.

Lilla snorpelorpan. Det är ju flera meeeeter bort. Många är det nätter vi svurit och muttrat över fötter i fejjan och odemokratisk platsfördelning i sängen, men nu känns alternativet lite svårare än förväntat.

Bortsett från att det varit rätt trångt är den främsta anledningen till den nya ordningen att vi väcker varann, alla tre. Johan har en förmåga att vända sig i sängen med en imponerande osmidighet som får madrassen att gunga likt en fläskig vattensäng. Mira roterar liksom på längden och tvären och säkerställer därmed iallafall 45 % effektiv sängyta. Jag, som trots öronproppar vaknar av att Mira typ andas, råkar dessutom snarka mellan varven/rätt så ofta/ofta så ja, vissa åtgärder var tvungna att vidtas.

Men, nu behöver man ju inte göra något stort nummer av det här, det är mycket möjligt, för att inte säga högst sannolikt att en sängvarm, krullhårig arvsmassa tassar över de nio metrarna redan innan midnatt. Eller att en sovsvettig, knullrufsig (man vet aldrig!) förälder tassar samma sträcka och slår läger.

Rapporterar i morgon. Godnatt!