Se vem på arslet slår, flärdfull med skadat lår

Alltså. Fredag. Lucia. Barnvaktskväll. Utgång. Wööuuwöööuww, eller det vill säga tidig middag direkt efter jobbet och hem före klockan 22. Två glas vin till maten. Och resten är en smärtsam historia.

Väl hemma skulle jag, troligen, ge min sambo en förförisk kyss men snubblade baklänges över Maltes legokorg, roterade graciöst som en gipsad flodhäst 180 grader och tog emot mig med låret på hans gamla gåvagn.

Det måste ha sett gravt roligt ut och det intygade även min sambo att det gjorde. Jag välte runt liksom, lite som en glad säl som snurrar i vattnet. Och faaaan vad ont det gjorde.

Lagom till tredje advent har ett redigt blåmärke i minst Ölands storlek blommat ut i full galopp på mitt stackars ben. Av medmänsklighet ska jag bespara er foton på härligheten men kan avslöja att det fortfarande är svullet och att jag pressar käkar av smärta varje gång Malte hoppar på mig och jag inte hinner undan.

Haha, akta er för leksaker i jul. Akta er.