På semester med 3-årstrotsen

Ni som reser kors och tvärs med småbarn, hur faen gör ni? För att få behålla den psykiska hälsan samt turistvisumet i aktuellt land, det vill säga.

Ska man tro de sociala medierna (vilket man inte ska) slänger ni upp den ständigt skrattande och nöjda ungen runt halsen som en rävboa och skuttar genom gränderna till en lokal taverna där local kids virvlar runt borden och i taket hänger citroner och allt är som i en gemytlig Fellinifilm.

Här är det Bergmanfilm, snarare. Nästan i alla fall. Vi är just nu på resande fot, dock inrikes tack och lov, med Malte och hans senaste fas. Den skulle ha behövt egen sittplats på båten hit, kan jag säga.

Fasen är lika välkommen på semestern som en rotfyllning eller varför inte en förrymd yxmördare, som man just givit lift.

Vi hyr därför stuga. Med stor tomt med leksaker på. Utanför stan. Vi lagar nästan all mat hemma eftersom bålgetingen för tillfället när som helst kan skrika oss ut från solsystemet. När vi ändå har ätit ute har vi valt en restaurang med trädgård (rastgård) belägen i en medeltida ruin. Världsarv till trots, bygget ligger ju redan i ruiner liksom.

Så tänker vi.

Ryggan hans är packad med mutor och trösterika föremål som bilsamlingen, kudden samt Tom & Jerry-kex. Som kaniner i hatten för att avleda plötsliga raseri plockar vi snitsigt upp dem som om vi vore trollkarlsparet Siegfried och Roy. Vad jag vet så går en av dem fortfarande i rehab förresten, efter den där tigerattacken i Vegas.

Så nu undrar jag därför: hur länge pågår den här treårstrotsen? Tre år?