På IKEA i andra trimestern

Igår fick jag alltså infallet att åka till IKEA med uppdraget att införskaffa en vardagsrumsmatta (170 x 240 cm och "lättburen", VAD tänkte jag på?) samt en stekpanna. Att det var ösregn, löningslördag och att jag dessutom är gravid och folkilsken hade jag glömt bort på nåt sätt.

Mitt amazing race startade i alla fall med en seger – jag körde rätt i alla filer och behövde inte vända nånstans. Det är både stort och ovanligt för att vara jag. Därför gjorde det inte så mycket att jag och resten av norrort irrade runt och letade efter parkeringsplatser sen. Jag ställde mig till slut på sniskan halvvägs inne i nåt buskage. Seger nummer två! Enligt mig alltså.

Väl inne i Minotauros labyrint snitslade jag mig svettig mot matthörnan, i enerverande maklig takt bakom familjer som förlagt sin långsamma lördagspromenad till just IKEA. Höll på att avlida av stekoset från restaurangen, störtade ner för trappan och hittade stekpannehörnan.

Där insåg jag att jag hade glömt vilken sorts stekpanna vi skulle ha. En gubbe korsförhörde en anställd länge och väl om de olika funktionerna hos en viss stekpanna och hur modellerna skilde sig från varandra. Tjejen gjorde tappra försök att svara vänligt. Jag började få huvudvärk, tog en stekpanna ur en trave och morrade vidare.

I matthörnan var det familjegräl och totalstopp i kurvan mot bäddtextil. En mamma och en pappa gafflade om vem som hade glömt mäta vardagsrummet hemma, om vem som har julen i år och varför i helvete de åkt till IKEA på en lördag. Jag kände den djupaste djupa tacksamhet för att jag lämnat man och barn hemma. (Seger nummer tre.)

Haffade utvald matta och kände mig sjukt nöjd, trots trasig kundkärra och ryggsvett. Så nöjd att jag började tänka på ALLT ANNAT MAN SKA PASSA PÅ ATT KÖPA NÄR MAN ÄNDÅ ÄR HÄR. Och det var väl ungefär här jag borde ha hejdat mig.

Men nä. Hetsig, gravid kvinna plöjde textil, förvaring, julpynt och vita servetter som ett hungrigt tryffelsvin, slitandes i kärra med blytung mattjävel. Kom till kassan med något fler varor än avtalat, så att säga.

När jag scannat klart började kassasystemet skena och tugga kvittopapper och spotta ur sig detta:

Personal tillkallades, som i sin tur tillkallade personal. Som i sin tur mixtrade med kassa och kvittorulle, flankerade av en alltmer otålig kundarmada med porslinstomtar, Paxsystem och skrikande barn. Ytterligare en anställd behövdes för att lösa kvittostrulet men my oh, my, vilka hjältar alltså. I den arbetsmiljön.

Naturligtvis hade jag parkerat i typ grannkommunen och dessutom packat allt i papperspåsar, trots att jag visste att regnet vräkte ner. Haha, alltså wtf? Det blir verkligen inget Nobelpris för mig i år, heller.

I bilen på väg till nästa anhalt (MAN MÅSTE JU PASSA PÅ NÄR MAN ÄNDÅ ÄR HÄR) råkade jag köra längs en cykelväg, oklart hur och varför. Plötsligt möttes jag av cykelskyltar som det stod "Följ Järvastråket" på. Så jag gjorde det tills jag hittade en utfart och tuggade mig in i krypkön söderut.

Hem kom jag till slut, med lågt blodsocker och sprängade huvudvärk. Hetsåt en banan, var lättretlig och kraschade till slut i soffan. Sov i timmar, för att vakna upp runt 02 och äta resterna av en kexchoklad och somna om.

Aldrig mer.

PS. Men inne på det fashionabla modehuset Rusta träffade jag på vår läsare Maria, hon som ni hjälpte med maskeradtips i torsdags! Jag känner inte henne alls men hon kände igen mig och jag tror hon räddade mig dag faktiskt.