P to the M to the S | Therese Krupa

Ja, här sitter lilla jag och känner hur ond, bråd död rusar genom kroppen igen. Tankar om bestialiskt våld mot vädergudarna, elektronik och saker som står på fel plats förekommer fritt denna vecka. Det är alltså premenstruella syndrom som är här igen och skapar risk för allmänfarlig ödeläggelse.

För den som inte drabbats av denna åkomma kan jag berätta att det är som att vara inlåst, förvirrad och vansinnig i Lustiga huset på Grönan, fast det är inte alls så jävla lustigt. Man snubblar och tappar saker, håller sig mot lutande väggar och så ska man garva och inte gråta när man ser sig i en skev spegel.

En LSD-tripp utan själva trippen, bara baksmällan.

Igår kväll studsade tankarna vilt mellan ett direkt stört chokladbegär och ett uppriktigt oförstånd inför att jag fortfarande är ogift, bara sambo. "FRIA DÅ, DITT HELVETE, INNAN JAG SLÅR IHJÄL DIG."

Jag är mitt eget tivoli, jag. Vilket kap.