Ni skulle ju skjuta mig | Therese Krupa

Ni kanske minns jul/nyår 14/15 då jag, visserligen höggravid men med "bara" ett barn att ta hand om, gick upp i atomer av all ledig hemmatid. Nu har klämdagsracet bara börjat men jag har i dimman såklart kryssat LEDIGT på alla dessa, utan att tänka på att de även sammanfaller med förskolans planeringsdagar. Alltså.

Så i dag har jag föst bröderna bland annat till bibblan, till ett kafé och sen hem igen. Det låter harmoniskt och riktigt kulturmysigt rentav men då har man inte tagit med Harry, drygt 2 år, i sammanhanget.

På vägen till bibblan, cirka 300 meter, passerar man alla typer av fordonstrafik utom flygplan och möjligen hästdroskor. Och Harpan är lika trafik(o)säker som bara en vesslande 2-åring kan vara.

Så jag sicksackade dubbelvikt efter honom hela vägen och medan jag hojtade till den dagdrömmande flanören Malte att hålla sig nära. Fångade upp Harpan som en trave ved i famnen vid rödljusen. Han ålade, bökade och skrek ut hela sitt missnöje över stan innan vi äntligen protestgrät oss in på bibblan. Jättekul.

Väl där började brödraparet prova hattar i barnhörnan innan storebror deklarerade kissnödighet, studsade in på muggen och misstog larmknappen för ljusknappen. Efter lite tumult och förmaningar lånade jag nån random bok som Harpan kom ylande med, innan Malte frågade om han fick låna "ett filmfodral", dvs en dvd-film som han för övrigt redan har sett.

Sen snorade Harry lite inne på ett kafé under en totalt oharmonisk fikastund, innan vi slutligen stövlade hem, via en upptäcktsfärd där myror, bilar, maskrosor, utspottat snus och granntanter skulle studeras innan brorsorna i vanlig ordning slogs om att få trycka på hissknappen.Jag var utbränd redan före lunch. Fortsättning följer.