När ens barn blir slaget på föris

Och så lite allvar. Malte har under en period börjat vägra att gå till föris. Han har ju aldrig störtat iväg dit men under detta läsår har han i alla fall trivts där. Tills nu.

Nu har han börjat komma hem från föris med blåmärken och mindre skrubbsår. Han berättar att han har blivit slagen, biten och "puttad" av ett annat barn i gruppen och att det har hänt flera gånger. Ibland har det varit ett gäng av kids som har härjat med honom men bara ett av barnen som har gjort honom fysiskt illa. Enligt Malte själv. Klart han inte vill gå dit.

Han är ju typen som drar sig undan och inte slår tillbaka, vilket säkert blir ännu mer provocerande för nån som bara kan uttrycka sig genom att slåss.

När sånt här händer, sker det först några reptilhjärnesaker i mig: jag blir så satans arg att jag skulle kunna sätta eld på asfalt och – mitt hjärta går i bitar och jag vill dundra in på förisgården som Godzilla och helt sonika kasta ut mobbarungen i en omloppsbana kring jorden.

Men jag fattar ju att det egentligen inte finns nån ensam gärningsman i detta. Att den som slår själv blir slagen, eller i alla fall inte mår så jättebra.

Så jag ska andas i fyrkant och prata med personalen. De är bra.

Vad har ni för erfarenheter av sånt här?