Morgnar med Morris | Therese Krupa

Dagen börjar med att jag och Johan står vid köksbänken och dricker kaffe, fortfarande hoppfulla om en fridens morgon.

Två minuter hinner passera.

I ögonvrån ser vi ett föremål som är i mitten av sin luftfärd, i oundviklig bana ner mot det hårda golvet. Det är tack och lov inget levande föremål, utan en gråbrun nallebjörn. Och följer man luftfärden i en tänkt bana bakåt ser man att den inlett sin resa inifrån sängen där Morris nu ligger och fräser och ylar.

Johans blick möter min och vi kan i tyst samförstånd konstatera att vi inte, just denna morgon, hör fåglar sjunga glatt god morgon, god morgon i kör. Istället hör vi the soundtrack of our lives: Morris vredesyttringar.

Kort efter att nallebjörnen har kraschlandat följer en liten gosedjursgris samma luftbana och går samma obarmhärtiga öde till mötes.

Sen kommer det fluffiga marsvinet. Ingen går förskonad.

Vi sveper kaffet som om det voro en hotshot och inser att vi nu måste på med såväl silkesvantar som hårdhandskar. En mobilisering av alla gemensamma medlingsförmågor är absolut nödvändig för att denna morgon inte ska bli ett haveri.

Gosedjuren får inte vila i frid. Morris stövlar fram till där de landat och upprepar proceduren. Nallebjörnen flyger. Grisen. Och marsvinet.

Har ni sett filmer med Will Ferrell? När han blir sådär riktigt flippat Will Ferrell-arg ? Välkomna till våra morgnar.

Likt en hel studentkår från KTH spexar vi loss för att få åskmolnet att transformeras till en solstr...ok ett lite mindre grått moln. När vi väl är på god väg upptäcker molnet att stålmannen FORTFARANDE sitter kvar i sin sten.

Ett sånt svek av mannen av stål

Tillbaka på ruta svinsur.

Vi kramas. Och pratar. Vi pussas. Och lirkar. Mira äter upp sin macka. Morris rasar. Vi kramas vidare. Repetera.

En timme av hela vår breda föräldrarepertoar senare (inklusive utbrott även från mors sida) är de på väg till föris.

FRIYAY ANYONE?