Varje gång jag handlat med Malte har jag undrat när han ska riva typ ett burktorn i affären. Nu behöver jag inte undra längre. Idag vabbade jag med den lilla herrn som fått en allergisk reaktion av ett myggbett vid ögat och svullnat upp till ett respektingivande sluggerface a la engelsk fotbollshuligan. Halvblindheten hindrade honom dock inte från att ömsom skratta, ömsom krisa och kasta sig från soffan eller hoppa jämfota i vår säng. Efter en, låt säga mycket prövande förmiddag, lyckades jag lura med lillchefen till Ica Maxi med löftet om en potta. (Han är bra lättköpt i vissa lägen, än.) I apotekskön skrek han till sig en tub "Kaaaaaaaman-salva" (solskyddskräm med Skalman på) och fick laserblicken av kassörskan som härstammade från tiden då barn var små vuxna, uppradade under nån tung, tickande väggklocka på ett gulnat fotografi. Malte höll sig enligt instruktion i vagnen men hans små vesslande fingrar var på schampoflaskor, krukväxter, gratulationskort, fönsterputs, lök, knäckebröd och - en hög binge ihoprullade avfallspåsar. I ett obevakat ögonblick ryckte klåfingret ut ett par rullar ur Cheops pyramid av soppåsar och i ögonvrån såg jag hur lavinen började rulla. Helvete. Jag svettades, röt nåt opedagogiskt och började samla upp rullarna när Malte ställde sig upp i vagnen och började gastsjunga "Här komma Pippi Låååångluump!" En förstående, härlig, ja faktiskt alldeles underbar man i personalen kom fram och gladde sig åt "all denna energi". Well. Förutom att torvmosseparet framför oss i kassan trasslade med kuponger och kampanjpriser tog vi oss ganska smidigt genom hela inköpsäventyret ändå, om än inte med allt på listan i kassarna. Väl hemma genom ösregnet med potta och unge rullade det fram en obetald myggsprej ur Maltes regnjacka... Men äh vafan. Jag överlevde ju idag med.