Mitt liv som Malin | Therese Krupa

Vi har börjat ägna oss mycket åt rollspel här på hemmaplan.

Nej , det är inte fråga om någon erotisk utsvävning som jag och Johan har börjat utforska såhär under den mest intensiva småbarnsperioden. Det är hushållets näst minsta som återkommande bjuder in oss till sin fantasivärld.

I ungefär en veckas tid har jag stundom varit "Malin". När jag är Malin och när jag är mamma är inte helt givet, men den lilla lekledaren tillrättavisar mig argt när jag misstar mig. Malin har överlag inte så mycket att säga till om i leken.

Den som däremot har någon form av veto i denna fantasivärld är "Sandra". Sandra älskar hästar (surprise). Malin måste nästan jämt följa med Sandra till stallet. Ibland bor Sandra i stallet och ibland bor hon längre till höger. Malin bor bredvid till vänster.

Malin har en liten hang-around som heter "Olof". I Sandras ögon är Olof en svinjobbig typ som bara förstör. Olof har dessutom väldigt dålig hand med hästar och får mycket skäll när han är i stallet.

Idag fick Malin låna Sandras ridhjälm vilket var en ovanligt generös gest. Den fick liksom ligga på hjässan på grund av att Malin har alldeles för stort huvud. Malin blev visad runt i stallet där det bor tre hästar - en röd plast älg häst som heter Corinne, en svart mjukishäst som heter Ludde och en brun gunghäst som heter Sköle men som snabbt blev omdöpt till SköbeDöbbe.

Malin blev tilldelad Corinne och Sandra försäkrade att hon var snäll. Malin fick dock inte rida (duh..) men hålla i tränset som var gjort av ett litet typ chihuahuakoppel.

Malin, Corinne och Olof

Olof tyckte det var för lite action och började härja runt i stallet. Sandra blev rasande och vrålade åt Olof att han skulle lägga av. Olof, som inte är superskarp, började då suga på Corinnes horn vilket såklart upprörde Sandra ännu mer.

Någonstans där spårade leken ur. Malin försökte agera stämningshöjare och började fråga Sandra om hovarna och sadlarna och andra häst....grejer men Sandra bara stånkade till svar och förklarade att hon inte hette Sandra utan Mira. För säkerhets skull frågade jag vad jag hette och fick då reda på att jag hette mamma.

Sen försökte Sandra deala till sig godis på låtsas fast på riktigt. På låtsas var det alltså lördag, men godiset skulle vara riktigt.

Hon är inte dum, den där Sandra.