Min Luciamorgon | Therese Krupa

Eftersom det var min tur i dag att slitas upp i svinottan (av Harry, som inte längre är morgonslö utan helst rullar igång mellan 04.30-05.00) tänkte jag att det ändå skulle passa bra att gå upp då för att:

Hinna se Luciamorgon och Julkalendern innan tv:n blir upptagen av Paw Patrol och skit. Alternativt hinna lyssna på Luciamorgon på radio innan luftrummet skriks sönder. Övertala ungarna att vi ska lussa för Magnus. Punkt nummer ett lyckades nästan helt! Jag hann se det mesta innan Malte, som inte var ett dugg intresserad av statarnas livsstil, hi-jackade fjärrkontrollen.

Punkt nummer två: fail. Harry gnällde sönder Adolf Fredriks barnkör innan jag hunnit uppfatta vad som sjöngs.

Punkt tre: fiasko. När det var dags att tassa in till Magnus med nybryggt kaffe och skråla en trudelutt hade Harpan somnat och bestämt sig för att sova så som han aldrig annars gör. Det vill säga länge. OCH MAN VÄCKER INTE EN SOVANDE BEBIS.

Men Malte gick till slut med på att slita sig från ipaden och oengagerat klä sig i en tomtedräkt. Jag, iförd vällingfläckig morgonrock, letade runt efter glitter, hittade inget och rev ner en slinga från granen istället. Slingan visade sig vara halvt avskavd och såg skabbsmittad ut. Jag såg ut lite som Morran i Morran och Tobias .

Öppnade sovrumsdörren och förste en sur Malte framför mig medan jag "sjöng" nån Luciasång, som ändå blev fel eftersom de sjunger nån modernare version på Maltes föris numera och vi var totalt osynkade.

Tomte-Malte klättrade upp i sängen och pungsparkade sin far godmorgon medan jag fick nån blixttvär humördipp och lade mig raklång och surade över livets floppar i allmänhet.

Ja, det var Lucia 2015, det.