Mamman – en liten dikt i juletid

Midvinternattens köld är klen, av stjärnorna syns ej ett spår. ”Alla” sova i timmen sen, sova tills klocka och ungarna slår.

Lillebror sparkar och bökar som fan, regnet ligger blött i hela stan. Regnet ligger blött på taken. Endast mamma är vaken.

Ligger så slut i bolster och dun, tröttast – så där in i bängen, Undrar då om hennes gullefjun, rimligen bör knuffas ur sängen.

Storebror vandrar sin otysta ban välter båd’ klosstorn och legokran. Regnet ligger blött på taken. Nu är mamma verkligen vaken.

För sin hand genom trassligt hår, skakar sitt huvud och suckar. Det blir inget sova nu som igår, här bland traktorer och truckar.

Hela familjen i sängen sen, somnar då om – en efter en. Lillebrors blöja börjar då läcka, Fan, fräser mamman, nu får det räcka.

Lillebror krisar, gnäller och tuggar, dreglar, rullar och mamma sin luggar. River sen henne med nagel så vass, medan kisset sjunker i bäddmadrass.

När solen har nått över taken, är mamma sen länge oerhört vaken.

Originalet skrevs av Viktor Rydberg men denna version av Hormoner & Hemorrojder.