Mamma får påskrabies | Therese Krupa

Vad hände med det gemytliga äggmålandet och pysslandet? Vad hände med det lugna helgmyset? Jo, Mr Drama hände.

Vi har åkt till mormor och morfar på ön i ett par dagar, för lite rejäl, lagad mat och påskstök bland klippor, tickande klockor, hundgos och gamla veckotidningar. Men Maltes humör har förvandlat den rara stugmiljön till ett Göteborg under toppmötet 2001. Istället för gatstenar regnar det legobitar och nu vet jag precis hur poliserna måste ha känt sig. Den lilla bålgetingen i blöja har redan förlängt världens längsta Långfredag till ett utdragen tvekamp med honom i den ena ringhörnan och jag i den andra.

Från klockan 05.30 imorse har Malte skrikit och kravallat sig genom rummen, skogen och mitt centrala nervsystem, för att slutligen ha hoppat sönder mitt tålamod. Mina kommunikationsförsök har gått från Petra Krantziga ”nu vill jag att du lyssnar på mig” till mindre pedagogiska fasthållningar och ”NU LUGNAR DU NER DIG UNGE INNAN JAG SÄTTER UT DIG TILL VARGARNA!”, medan jag övervägt att bita i min cyanidkapsel.

Faser, trötthet, förkylning, Kristi korsfästelse - who the fuck knows vad det är som spökar nu. Jag kastar in handduken och muntrar upp mig med en svartvit finsk film om Jesus.