Lästips för dig med ett högkänsligt barn

En högkänslig och introvert mamma + en känslig och introvert pappa = ett megahögkänsligt och väldigt introvert barn. Inga konstigheter egentligen.

Ändå tog det lång tid innan jag förstod varför Malte reagerade så starkt på saker (dofter, ljud, ”folksamlingar” med fler än två personer, med mera), sånt som jag själv lärt mig hantera genom åren. Vardagliga prylar är ibland så oändligt svårt för honom.

Men så var det nån av våra störtsköna läsare som nämnde boken Raising Your Spirited Child och då föll allt på plats. (Jag har skrivit om den här boken förut men den är så jäkla viktig för oss att den förtjänar lite tjat.)

Så här yttrar sig högkänsligheten hos Malte:

Alla tvättrådslappar i hans kläder vill han att vi klipper bort, för de skaver och stör. Nya klädesplagg måste vänjas in långsamt. Att fylla år och få uppmärksamhet är vidrigt. Sångförbud hemma och på föris råder därför när han fyller år. Att få uppmärksamhet över huvud taget är jobbigt. Helst vill han smita in före alla andra på förskolan. När vi flyttade bokhyllan hemma började han gråta. Förändringar funkar inte. Överraskningar går fetbort. Spontana infall som att gå hem till nån och leka utan att han pratat om detta dagen innan funkar bara vartannat skottår. Att resa är bökigt och onödigt i hans värld. ”Stanna hemma” är standardsvaret när vi frågar vad han vill göra i helgen. Jämt. Vuxna måste förklara varför. ”Därför” håller inte som svar för honom. Här är ett utdrag från sajten Hsperson.se :

Högkänsliga barn blir lätt förskräckta och ogillar högljudda platser. De föredrar stillsamma lekar, brukar inte uppskatta överraskningar och har svårt att klara stora förändringar. De klättrar inte högt utan att tänka sig för. Kläder som kliar, sömmar i strumpor och etiketter mot huden kan bli en plåga, och hellre rena kläder än blöta eller sandiga. De är perfektionister och gör bäst ifrån sig när ingen är i närheten. De använder svåra ord för sin ålder och ställer många samt djupa frågor, som får vuxna att tänka efter. De har fyndig humor, känner saker på djupet, verkar ha stor intuition och märker när andra inte mår bra. Ibland kan man undra om inte högkänsliga barn läser ens tankar! De noterar detaljer, som att ett föremål har bytt plats eller att någon har ändrat utseende, och lägger genast märke till minsta främmande doft. De är extra känsliga för smärta, och ett mjukt påpekande har större effekt än en skarp tillrättavisning. Efter en spännande dag har de svårt att somna.

Läs mer där för att få lite pepp om hur man kan förhålla sig till högkänslighet och framför allt: att inse att det är något fantastiskt, när man lär sig hur det funkar.

För oss vuxna kan jag av hela mitt hjärta rekommendera Introvert av Linus Jonkman. Den borde läsas i skolorna. Det här är boken som får alla oss som hellre äter likmask än trängs på en sandstrand eller på mellandagsrean att hajja att vi inte är efterblivna. Rolig är den också.

Mer om högkänslighet finns här .

Med andra ord, du (eller ditt barn) är inte ensam om att hata trängsel, hög volym, påflugna vuxna som vill kramas, skräniga kalas eller annat som tillhör den extroverta världen. Så det så.