Kravlar mig sakta men säkert tillbaka

2019, du har hittills bjudit på idel råbesvikelser. Nu är det hög tid att dra fram ett par ess ur rockärmen och jazza till det lite HÖR DU MIG?

Så. Idag den 23 januari är alltså min första typ feberfria dag sedan lördagen den 12 januari, då influensan ovälkommet nästlade sig in i mitt system. Elva dagar med en feber som pendlat mellan 38,5 och 39,5 har inte varit den ljuvligaste tiden i mitt liv, nej. Jag vet inte om jag någonsin känt mig sjukare? Eller ynkligare? Kanske när jag fick en brutal bihåleinflammation när jag gick på övertid med Morris? Nä, detta har fanimej varit värre.

För er som inte följt mitt jämmer och min självömkan på instagram fick jag alltså den högst oönskade bonusen lunginflammation, som kräks på bajset. Mitt livs första, dessutom. And it ain't pretty. Jag hostar som om två paket Gula Blend har utgjort min standardfrukost sedan 1999. Första penicillinet som skrevs ut hjälpte exakt noll, så efter tredje dagen av noll effekt då jag var snubblande nära att börja fulgråta hos läkaren, fick jag ett nytt som kickade in redan dag 2 - HURRA!!!!!! Tydligen samma penicillin som man får mot klamydia, har jag blivit upplyst om (ja, jag tittar på dig, M).

Här ser vi en mycket tydlig, om än utdragen, positiv utveckling. Och ja, det är svett på första bilden.

Men idag alltså, efter denna evighetslånga KAMP (kom igen, var lite mottagliga för drama nu) så har livet vänt åter. Inga nersvettade sängkläder, ingen okontrollerbar frossa, inget frenetiskt knaprande av febernedsättande. JAG ÄR SÅ SJUKT GLAD! Alltså sådär jubelglad som man är när man precis börjar bli frisk, precis innan man tagit det nya, friska normaltillståndet för givet igen. Fyfan vilken pärs alltså.

Nu måste jag bara rusta upp denna klena kropp och knopp med mat och vätska, sen 2019, ska du få bevisa dig som satan. Har lovat Mira, som också varit sjuk, att vi ska fira vår friskhet med dunder och brak.