Kolikakupunkturen – vad hände sen?

Nu har Harpan fått tre av fem behandlingar mot koliken och redan efter den första tog jag ut all glädje i förskott (så man får vara glad nån gång) då det visade sig ha effekt.

Vi var hos Kira på Akupunkturpraktik här i Stockholm. Harry fick en liten nål i tumvecket på varje hand, i en minut. Men innan nålarna sattes blev han undersökt och fick massage en liten stund. Jag och Magnus fick berätta om förlossningen och Harpans symptom.

När Kira hade satt nålarna såg jag hur hela den lilla bebiskroppen slappnade av och han började kurra och prata. Alltså, den känslan. Lättnad är ett för klent ord här.

Från att gasta sig kräftröd och vägra vara nån annanstans än i min famn större delen av dagen kunde jag, stundvis, i förra veckan:

1. Lägga ner honom då och då 2. Känna livsglädje 3. Äta, dessutom med bestick 4. Stänga av dammsugaren och den franska electromusiken 5. Slappna av och gosa med honom

Och, som en fet bonus, kunde jag även ta med Harpan och möta upp Tessan och FIKA PÅ ETT KAFÉ! HARRY KUNDE ALLTSÅ VARA UTE I VAKET TILLSTÅND BLAND MÄNNISKOR UTAN ATT SKÄMMA UT SIN MOR.

Så, tack för alla hejarop om just akupunktur! Att prova det är det bästa beslut jag tagit i livet, nånsin, skulle jag tro. Vi har fått ett helt nytt barn. En lugn och glad liten farbror som betraktar oss med stora ögon och som till och med har börjat skratta.

PS 1. Mestadels, alltså. Ska snart berätta om bakslagen i ett annat inlägg, hoho. PS 2. Vi är inte sponsrade av Akupunkturpraktik. Vill bara tipsa om en otroligt proffsig behandling som verkar ha hjälp oss i alla fall. PS 3. Morris blev ju förresten också hjälpt av akupunktur, om ni minns . Det var dock på ett annat ställe.