Kalasrabies och en liten etikettskola

Lika lack som Tessan var här , var jag en stund igår under Maltes kalas. Anledningen är vuxnas ohyfs och förbannade passivitet.

Jag förstår plötsligt varför Magdalena Ribbings spalt är så omåttligt populär, för folks (generellt of course) sociala färdigheter är på rysk huligannivå. Generellt.

På kalaset händer följande:

5 barn behöver gå på muggen efter fikat. Inga konstigheter. Eftersom vi är utomhus leder jag flocken in på toaletten eftersom de inte hittar. Inga konstigheter. En pappa följer med för att hjälpa sitt barn. Inga konstigheter.

MEN RESTEN AV PAPPORNA SITTER KVAR UTE OCH SNACKAR MEDAN UNGARNA GÅR BÄRSÄRK INNE OCH JAG FÅR TORKA DERAS BAJSIGA RUMPOR.

Nu finns det ju värre saker i världen än att torka bajsiga barnrumpor men alltså, inte sitter man väl bara kvar och surrar vid kaffebordet när ungarna behöver hjälp på toa? När man har med sig ETT barn i var på en tillställning kan man väl ta hand om det barnet?

Efteråt klev jag ut, charmig som en bålgeting och fräste åt farsorna att det liksom inte var meningen att jag skulle sköta deras barns hygien, när farsorna nu ändå var med på kalaset.

Då blev det tyst. Och stelt. Tills en av farsorna liksom skulle ursäkta sig och höll upp sin telefon och sa:

– Men du kunde väl ha ringt? Du har ju mitt nummer.

Enligt Magnus förvandlades den pappan därefter till en hög med aska efter att min laserblick fått sköta snacket.

Efter det ägnade jag, Magnus och de vettiga papporna resten av världens längsta två timmar åt att ha roligt med barnen istället. Och det var faktiskt väldigt roligt.

/Sofia

PS: Måste bara dra en kort vett- och etikettskola om OSA:nde (på förekommen anledning, som till exempel ett bröllop):

Man svarar i tid. Det finns en anledning till att det står ett OSA-datum på inbjudan. Gäller inbjudan bara dig, svara ja tack eller nej tack. INTE "jag kommer och jag kanske tar med mig nån, vet inte riktigt än." Vad i helvete. Svara för sjutton inte heller: "jag vet inte om vi kan komma, måste kolla. Kanske jobbar då, eller är ute och reser." Och sen inte återkommer på flera veckor. (Jag har en kompis som jobbar jäkligt snärjiga skift inom vården och både hon och hennes (jourjobbande) make tackade direkt ja och försökte anpassa sina scheman därefter. Så det går ju, om man vill och har lite stil.) Så. Nu ska jag ta en kaffe och andas lite.