Om 9 minuter startar vårt veckomöte och jag ska delta för första gången på drygt 6 månader (!). Om det känns bisarrt? Om hela 2020 känns bisarrt? Jajamän. Men nu ska jag smygstartat med jobb på 25% och det känns bra och märkligt och självklart och superudda på samma gång. Så jag välkomnar mig själv tillbaka till bloggen och till jobbet på samma gång. Mentala jubel och fanfarer ljuder medan jag slevar i mig min gröt. Är ni kvar, tro? Let's do this. Morgonkaffet på en helt annan plats än soffan jag sitter i nu (på yogaretreatet jag var på förra helgen som lika gärna hade kunnat vara en livstid sen)